Natten före jul en personlig bok med ditt barn som hjälten

Det var natten före jul, och i hela huset rörde sig inte en varelse, inte ens en mus.

Strumporna hängde omsorgsfullt vid skorstenen, i en lång rad ovanför den glödande brasan: en röd, en grön, en randig och en liten en med en lapp på tån. Ella stod framför dem i sitt långa nattlinne och sin mjuka toppluva och tittade på dem en i taget. Nu var de tomma. Men i morgon, kanske, om Sankt Nikolaus kom ...

”Dags att sova”, ropade mamma. ”Annars kommer han inte alls.”

Så Ella kröp ner i sängen. Hennes lillebror låg redan tryggt nedbäddad i sängen på andra sidan rummet och sov djupt, medan sockerplommon dansade i hans drömmar. Ella kunde nästan se dem hon också, sockrade plommon och polkagrisar och pepparkaksstjärnor som snurrade runt i luften mellan de två sängarna.

Mamma, med huvudduken på, slog sig ner i länstolen vid fönstret, och Ella, med sin luva på, drog upp täcket ända till hakan. Hela huset hade just somnat in för en lång vinterlur.

Men Ella kunde inte sova. Hon låg med vidöppna ögon och lyssnade på tystnaden. Brasan sprakade sakta där nere. Klockan tickade i hallen. Utanför låg snön djup och stilla.

Då, ute på gräsmattan, hördes plötsligt ett sådant skrammel att Ella flög upp ur sängen för att se vad som stod på. Bort till fönstret rusade hon som en blixt, slet upp luckorna och sköt upp fönstret på vid gavel.

Månen på den nyfallna snöns täcke lyste som mitt på dagen över allting därnere. Och vad fick Ellas förundrade ögon se, om inte en pytteliten släde och åtta små renar, med en liten gammal kusk, så pigg och så snabb, att hon genast förstod att det måste vara Sankt Nikolaus!

Snabbare än örnar kom hans renar farande, och han visslade och ropade och kallade dem vid namn:

”Hej, Dasher! Hej, Dancer! Hej, Prancer och Vixen! Fram, Comet! Fram, Cupid! Fram, Donder och Blitzen! Upp på verandans tak! Upp över muren! Nu iväg, iväg, iväg allihop!”

Som torra löv som virvlar i en vild vintervind flög renarna upp mot himlen, upp och över trädgården, ända upp på husets tak, med släden full av leksaker och Sankt Nikolaus också. Ella lutade sig ut genom fönstret och tittade upp, och hon hörde uppe på taket hur varje liten hov trampade och skrapade.

Hon drog in huvudet och skulle just vända sig om, när Sankt Nikolaus kom ner genom skorstenen med ett skutt!

Ella smög fram till trappan och kikade runt dörren. Där stod han, mitt i den öppna spisen. Han var klädd i päls från topp till tå, och kläderna var alldeles grå av aska och sot. Ett bylte med leksaker hängde slängt över hans rygg, och han såg ut som en gårdfarihandlare som just öppnar sin packning.

Hans ögon, så de tindrade! Hans smilgropar, så glada! Hans kinder var som rosor, hans näsa som ett körsbär. Hans lustiga lilla mun var böjd som en båge, och skägget på hans haka var vitt som snö. Han hade ett brett ansikte och en liten rund mage som skakade när han skrattade, som en skål full av gelé.

Han var knubbig och rund, en riktigt glad gammal tomte, och Ella skrattade när hon fick se honom, fast hon inte ville. Då vände han på huvudet och gav henne en blinkning, och hon förstod med en gång att hon inte hade något att vara rädd för.

Han sa inte ett ord, utan gick direkt till sitt arbete. Han fyllde alla strumporna, den röda och den gröna, den randiga och den med lappen på tån, med leksaker och apelsiner och godis, tills varenda strumpa var alldeles proppfull. Sedan vände han sig om med en knyck.

Han lade ett finger vid sidan av näsan, gav en nick, och upp genom skorstenen steg han.

Ella sprang tillbaka till fönstret precis i tid. Sankt Nikolaus hoppade upp i sin släde och visslade åt sitt spann, och i väg flög de allihop som tistelns dun. De steg upp över hustaken och tvärs över den lysande månen, och de åtta små renarna drog av alla krafter.

Och Ella hörde honom ropa, innan han försvann ur sikte:

”God jul på er alla, och god natt allihop!”

Sedan blev det tyst vid fönstret, och snön låg stilla, och Ella kröp tillbaka ner i sin varma säng. Hon log och slöt ögonen, och den här gången somnade hon med en gång. På morgonen skulle hennes lillebror vakna och springa nerför trappan och hitta strumporna fulla. Men bara Ella skulle veta att hon hade sett Sankt Nikolaus själv, natten före jul.