Sida ett i boken som kom tillbaka
Ett riktigt exempel · Alice i Underlandet
Olivia och den underbart konstiga dagen
Ner i kaninhålet och konstigare för varje sida
Gjord här av ett enda foto av Olivia, 4 år. Ditt barn kan också bli hjälten i den här berättelsen – varje sida ritad med barnets eget ansikte.
Olivia är inget riktigt barn: fotot är AI-genererat.
Bläddra i boken om Olivia
Så ritades boken
- BarnOlivia, 4 år
- BerättelseAlice i Underlandet
- Bok10 sidor, ett foto
- BildstilIllustrerad
- IllustrationsgradMedel
- IllustrationsstilLjus illustration
Loading your story book…
0%
Varje sida i Olivia bok
Samma ansikte från första till sista sidan, målat i en stil. Det här är sidorna precis som de blev.
Eftermiddagen vid flodstranden kändes lång och tråkig, och i Olivias uppslagna bok fanns inga bilder värda att räkna. Då skyndade en vit kanin i väst förbi. ”Sent, sent, förfärligt sent!” muttrade han, och Olivia satte sig upp med en fråga som bubblade inom henne. Olivia följde den stressade kaninen i väst rakt ner i ett kaninhål. Ner föll hon, långsamt som en svävande fjäder, förbi flytande skåp och teskedar. ”Vilken konstig trappa!” sa Olivia, medan kaninen fladdrade under henne ner i Underlandet. Olivia landade mjukt i en lång sal där varenda dörr var låst. På ett glasbord låg en enda gyllene nyckel, blank som en liten sol. Olivia provade den försiktigt: den passade bara den allra minsta dörren, alldeles för liten för henne. En tugga kaka fick Olivia att växa så att hon kunde kika över träden. ”Å, hej, trädtoppar!” viskade hon. Sedan fick en klunk ur en märklig flaska Olivia att bli liten som en tekopp, och hon smet in under den lilla dörren till en trädgård som doftade solsken. Vid en jättelik svamp hade Olivia sin vanliga storlek igen. En blå larv rökte pipa och frågade: ”Vem är du egentligen?” Olivia lade händerna bakom ryggen. ”Jag är Olivia, och jag är fyra – även när jag har en helt annan storlek.” Olivia frågade en randig katt åt vilket håll hon skulle gå. ”Det hållet leder någonstans, och det här gör det också”, sa han, helt sanningsenligt och inte alls hjälpsamt. Olivia lyfte förbryllad båda händerna medan han bleknade bort och lämnade sitt flin kvar sist av allt. Under träden slog sig Olivia ner hos Hattmakaren och Marsharen på en tebjudning som aldrig tog slut. ”En kopp till!” ropade Hattmakaren, fast varenda kopp var full. Olivia fnissade och hällde låtsaste i ett tomt ekollonskal. Olivia hittade tre spelkortsträdgårdsmästare som målade vita rosor röda, väldigt fort. ”Innan drottningen märker något!” viskade en av dem och välte färgburken. Olivia lyfte händerna för att varna dem för den växande pölen, och de hasade försiktigt runt den utan att spilla en droppe till. Vid krocketen skrek drottningen: ”Alla måste låta mig vinna!” Olivia höll varsamt i sin flamingo och stod rak i ryggen. ”Snälla, skrik inte – alla förtjänar en tur”, sa Olivia bestämt. När drottningens boll rullade förbi bågen blinkade drottningen och gick sedan med på att försöka igen, artigt. Den vita kaninen skyndade förbi Olivia en gång till och letade efter sina handskar. Olivia fick syn på dem bredvid en blomkruka, och hans morrhår lyste upp. Han ledde henne raka vägen till den lilla dörren och den långa klättringen upp genom kaninhålet. Olivia kom ut i solskenet, redo att berätta sin underbart konstiga historia.
Nästa hjälte kan vara ditt barn
Ladda upp ett foto av ditt barn och välj en saga. Varje sida ritas med barnets ansikte, i den stil du väljer. Nya konton börjar med 20 gratis krediter.
Gör en till ditt barn Se den här sagan
Fotot du laddar upp används bara för att rita din bok och raderas från vår server så snart boken är klar.