SV
AI-genererat foto av Olivia, ett barn som inte finns
Det AI-genererade fotot
Sida 1 i Olivia sagobok
Pappa plockade en lysande ros i den förtrollade trädgården, och slottsgrinden slog igen med ett gnissel. ”Den rosen tillhör slottets herre!” dånade en röst. Modiga Olivia klev fram. ”Låt pappa gå hem, så stannar jag i stället.”

Sida ett i boken som kom tillbaka

En exempelbok · Skönheten och odjuret

Olivia och det ensamma odjuret

En ros, ett slott och en vänskap som bryter förtrollningen

Olivia är AI-genererad – inget riktigt barn. Din egen bok förblir privat och publiceras aldrig.

Ritad efter ett enda foto av Olivia, 3 år. Ditt barn kan också bli hjälten i den här berättelsen – varje sida ritad med barnets eget ansikte.

Bläddra i boken om Olivia

Så ritades boken

Loading your story book…

Picking up where we left off…

0%

Varje sida i Olivia bok

Samma ansikte från första till sista sidan, målat i en stil. Det här är sidorna precis som de blev.

  1. Sida 1 i Olivia sagobok
    Pappa plockade en lysande ros i den förtrollade trädgården, och slottsgrinden slog igen med ett gnissel. ”Den rosen tillhör slottets herre!” dånade en röst. Modiga Olivia klev fram. ”Låt pappa gå hem, så stannar jag i stället.”
  2. Sida 2 i Olivia sagobok
    Där inne, nedanför trappan, stod ett stort, raggigt odjur. ”Ingen minns längre vem som förtrollade mig”, morrade han. Olivias knän darrade. Men hans ögon såg ensamma ut, inte elaka.
  3. Sida 3 i Olivia sagobok
    Vid kvällsmaten lyste en ljusstake som hette Flimmer upp det långa bordet. En pratsam tekanna hällde upp varm choklad och pratade om plättar, och trollspegeln blinkade. Längst bort försökte odjuret med ett litet leende, och Olivia fnissade.
  4. Sida 4 i Olivia sagobok
    Nästa morgon öppnade odjuret en hög dörr. Där inne fanns ett bibliotek så högt att stegarna hade hjul! ”Allt är ditt”, sa han brummigt. Olivia slog ut med armarna och flämtade.
  5. Sida 5 i Olivia sagobok
    Kväll efter kväll berättade Olivia och odjuret historier för varandra och dansade i balsalen. Men en natt viskade Olivia: ”Spegel, visa mig mitt hem.” Där satt pappa, sjuk och ensam vid en slocknad brasa.
  6. Sida 6 i Olivia sagobok
    Odjuret öppnade grinden själv. ”Gå till din pappa, och ta med dig spegeln”, sa han mjukt. ”Skynda dig inte tillbaka för min skull.” Olivia såg tillbaka på honom, och hennes hjärta kändes tungt.
  7. Sida 7 i Olivia sagobok
    Olivia skötte om pappa tills han blev frisk och sprang sedan tillbaka genom snön. Odjuret låg stilla i trädgården, och rosen hade bara ett kronblad kvar. ”Snälla, vakna”, viskade Olivia. ”Jag har saknat dig varje dag.”
  8. Sida 8 i Olivia sagobok
    Inga arméer hade kunnat bryta förtrollningen, men Olivias vänlighet kunde det. När morgonljuset kom smälte förbannelsen bort. Där stod en leende prins, och hela slottet jublade för Olivia.

Nästa hjälte kan vara ditt barn

Ladda upp ett foto av ditt barn och välj en saga. Varje sida ritas med barnets ansikte, i den stil du väljer.

Gör en till ditt barn Se den här sagan

Fotot du laddar upp används bara för att rita din bok och raderas från vår server så snart boken är klar.

Skapa kontoStartsidaSagorHögtiderJulböckerSå fungerar detVanliga frågorBloggOm ossIntegritetspolicyKontakta oss
Språk🇸🇪 SV