Loading your story book…
0%
Sida ett i boken som kom tillbaka
- Rose, 5 årbarnet på fotot
- Rödluvanvald ur sagobiblioteket
- 10 sidorvar och en ritad för den här boken
- Ett fotoinget annat laddades upp
Så ritades boken
- BildstilIllustrerad
- IllustrationsgradMedel
- IllustrationsstilKlassisk sagobok
Varje sida i Rose bok
Samma ansikte från första till sista sidan, målat i en stil. Det här är sidorna precis som de blev.
Roses mamma fyllde en korg med kaka till mormor och räckte fram den vid dörren. ”Håll dig på stigen, Rose”, varnade hon milt, ”och stanna inte för att prata med någon.” Rose nickade, varmt inbäddad i sin klarröda kappa. Rose gav sig i väg med korgen på armen och gick längs skogsstigen. Den röda kappan lyste som ett bär mellan bruna stammar och gröna löv. Fåglarna ropade mjukt, och Rose kom ihåg mammas ord. En grå varg klev fram mellan träden och ställde sig på stigen. Med vänlig röst frågade han vart Rose skulle med en så fin korg. Rose höll hårt i handtaget och kom ihåg att vara artig men försiktig. Vargen lyfte en tass mot en solig slänt full av blommor, långt från stigen. ”Söta Rose”, sa han, ”mormor skulle bli så glad för en bukett av dem.” Blommorna nickade i vinden, klara och lockande. Rose klev av stigen för att plocka blommor, först bara en liten bit. Hon hukade sig bland blåklockor, prästkragar och fingerborgsblommor medan korgen stod i gräset. När Rose tittade upp var stigen bara ett tunt ljust streck långt bakom henne. Under tiden smet vargen genvägen mellan träden. Rose reste sig bland blommorna, höll korgen och lyssnade på ett prasslande långt bort. Vargen skyndade redan mot mormors lilla halmtäckta stuga. I mormors stuga svarade en gestalt i volangprydd nattmössa med konstig röst. Rose stannade två steg från sängen och lade huvudet på sned. ”Vad du har stora öron”, sa Rose, ”och vad du har stora ögon.” ”Och vad du har stora tänder”, sa Rose och tog försiktigt ett steg bakåt. Nattmössan flög av och glasögonen hamnade på sned. Det hade varit vargen hela tiden, och nu såg han mycket mindre ståtlig och mycket mer avslöjad ut. Just då kom vedhuggaren klivande mellan träden och lyfte en stark arm. ”Ut ur skogen, och det för gott!” ropade han, och vargen sprang snabbt därifrån. Rose pekade efter honom, och mormor vinkade i säkerhet från sin dörr. Inne satte sig Rose vid mormors bord tillsammans med vedhuggaren och mormor, och de delade på kakan. Vildblommorna stod i en kanna mitt på bordet och nickade, som om de också var glada. Rose log, trygg och varm, och tänkte på stigen.
Rose är inget riktigt barn — fotot är AI-genererat, så ingen familjs bild finns på den här sidan. Boken är däremot riktig: den skapades här, på samma sätt som din kommer att göras.
Fotot du laddar upp används bara för att rita din bok och raderas från vår server så snart boken är klar.