Loading your story book…
0%
Sida ett i boken som kom tillbaka
- Rose, 5 årbarnet på fotot
- Enhörningen och regnbågenvald ur sagobiblioteket
- 10 sidorvar och en ritad för den här boken
- Ett fotoinget annat laddades upp
Så ritades boken
- BildstilIllustrerad
- IllustrationsgradLåg
- IllustrationsstilMålerisk
Varje sida i Rose bok
Samma ansikte från första till sista sidan, målat i en stil. Det här är sidorna precis som de blev.
Rose stod på en vid, solig äng och tittade upp. Över dalen välvde sig en regnbåge över himlen, men färgerna var bleka och försvann som krita. ”Åh”, viskade Rose, ”vad har hänt med ditt vackra sken?” I kanten av ängen klev en blyg enhörning fram bakom en blommande buske. ”Lekfulla ovädersmoln har spridit ut sju glödande färgkristaller”, sa den mjukt. ”Utan dem kan regnbågsbron inte lysa.” Rose lyssnade med vänliga, eftertänksamma ögon. Rose hörde en liten duns i ängsgräset. Hon knäböjde, hittade en liten kanin som satt fast under en nedfallen gren och lyfte försiktigt bort grenen. Där kaninen hade legat lyste en röd kristall mellan grässtråna. Med den röda kristallen i säkert förvar följde Rose en mossig stig längre in bland träden. Enhörningen travade bredvid på vänligt avstånd. Snart kom de till en klar skogsbäck som skuttade över släta, runda stenar. Vid vattenbrynet hittade Rose en rävunge som hade trasslat in sig i vassen. Rose befriade försiktigt ungen, och den kilade i säkerhet upp på stranden. Under det klara vattnet blinkade två glödande kristaller bland stenarna. Stigen ledde Rose och enhörningen in i en skuggig skog där träden växte tätt. Ovanför det höga lövtaket drev fortfarande de sista svaga, grå ovädersmolnen. Rose höll kristallerna nära och gav enhörningen ett modigt leende. En liten fågel ropade under en låg gren, och Rose hittade den väntande under sitt bo. Rose sträckte på sig på tå och satte försiktigt tillbaka fågeln på grenen. I den mossiga håligheten i ett gammalt träd lyste de sista fyra kristallerna mjukt. I solnedgången kom Rose och enhörningen tillbaka till ängen. Rose höll upp den sista, violetta kristallen mot spetsen av enhörningens sänkta horn. ”Du klarar det”, sa Rose med ett varmt leende. Enhörningens horn lyste starkare och starkare. Sedan slog hela regnbågen ut över himlen i alla färger på en gång, klar och hel över dalen. Rose skrattade av glädje när färgerna sjöng i ljuset. Rose satt i ängsgräset bredvid enhörningen, med ett bekvämt avstånd mellan dem. Tillsammans såg de den lagade regnbågen lysa över den tysta dalen. ”Vänlighet ger färgen tillbaka”, sa Rose, och enhörningens ögon strålade.
Rose är inget riktigt barn — fotot är AI-genererat, så ingen familjs bild finns på den här sidan. Boken är däremot riktig: den skapades här, på samma sätt som din kommer att göras.
Fotot du laddar upp används bara för att rita din bok och raderas från vår server så snart boken är klar.